Ida tar med sig lärdomar från Paralympics till sina patienter

– Jag vill att patienterna ska känna sig sedda, trygga och delaktiga. Jag vill också att de ska känna hopp och motivation i sin rehabilitering, även när situationen är komplex eller utmanande, säger Ida.

Små steg kan göra stor skillnad

I arbetet ingår bland annat att bedöma patientens funktionsförmåga, planera fortsatt rehabilitering, prova ut hjälpmedel och skapa trygghet inför hemgång. Det handlar ofta om små steg som tillsammans gör stor skillnad.

– Det som motiverar mig mest är mötet med patienterna och möjligheten att göra skillnad i deras vardag. Jag uppskattar att få följa deras utveckling och hjälpa dem att återfå funktion, trygghet och självständighet.

Teamarbete är en viktig del av vardagen

Ida beskriver stroke och neurologi som ett område där hon trivs särskilt bra. Patientgruppen är komplex och kräver både analys, kreativitet och ett lösningsorienterat arbetssätt.

– Man behöver hela tiden anpassa rehabiliteringen utifrån varje individs förutsättningar. Jag gillar utmaningen i att hitta alternativa vägar framåt och skapa så bra rehabilitering som möjligt för patienten.

Teamarbetet är en viktig del av vardagen. Tillsammans med andra professioner arbetar Ida för att patienten ska få rätt stöd, både under vårdtiden och inför återgången till vardagen.

Uppdrag inom svensk parasport

Vid sidan av sitt arbete i Region Gävleborg har Ida också ett uppdrag inom svensk parasport. Under vintern var hon en del av den svenska truppen under Paralympics, där hon arbetade som fysioterapeut för de alpina åkarna.

Uppdraget var intensivt, med långa dagar i backen, förberedelser inför tävling, behandlingar, återhämtning och stöd till åkarna utifrån deras individuella behov. Hon arbetade bland annat med den alpina skidåkaren Ebba Årsjö, som tog flera medaljer under mästerskapet.

Ser tydliga kopplingar till vården

Även om miljöerna skiljer sig åt ser Ida tydliga kopplingar mellan parasporten och arbetet i vården.

– Inom Region Gävleborg handlar arbetet främst om att skapa funktion i vardagen, trygghet och självständighet. Inom parasporten är arbetet mer prestationsinriktat. Men likheterna är många. I båda rollerna behöver man utgå från individens förutsättningar, bygga förtroende och hitta lösningar tillsammans.

Ida säger också att arbetet i Region Gävleborg har lärt henne att behålla lugnet i pressade situationer, när snabba beslut behöver tas. Ett exempel på det var när en av Sveriges åkare kraschade och behövde transporteras akut till sjukhus.

– Då fick jag agera strukturerat, samarbeta med teamet och samtidigt skapa en trygghet för åkaren och åkarens anhöriga.

Tar med sig tron på människors förmåga

Erfarenheterna från Paralympics har stärkt henne även i rollen som fysioterapeut i Region Gävleborg.

– Jag tar framför allt med mig tron på människors förmåga. Många klarar mer än de själva tror när de får rätt stöd och rätt förutsättningar. Det gäller både inom idrotten och inom vården.

Hon lyfter också vikten av tålamod och att se de små framstegen. I rehabilitering kan ett steg som ser litet ut vara en stor seger för den enskilda patienten.

– Det perspektivet försöker jag ta med mig varje dag. Att uppmuntra, skapa trygghet och fokusera på möjligheter i stället för hinder.

Framgång bygger på samarbete

För Ida är både vården och idrotten beroende av lagarbete, kommunikation och tillit. Hon tycker att idrotten har lärt henne att aldrig ge upp när det blir motgångar, utan i stället hitta nya vägar framåt. Det har gjort henne lösningsfokuserad och trygg i att hantera utmaningar, även när förutsättningarna förändras snabbt.

– Inom elitidrotten når man inga framgångar ensam. Det krävs ett team där alla har en viktig roll och arbetar mot samma mål. Jag tycker att samma sak gäller i vården. När vi samarbetar och tar vara på varandras kompetenser skapar vi de bästa förutsättningarna för dem vi finns till för.